wontgiveup

Ur min dagbok. 19/5-09


Vänder ännu ett blad i boken om mitt liv, kommer till ett nytt kapitel..

Nya människor kommer in och gamla människor lämnar. Nya problem uppkommer och gamla problem försvinner.. Vissa stunder blir bättre och vissa blir sämre, men ju längre det går och ju fler kapitel jag kommer igenom, ju fler blad jag vänder, så lär jag mig att övervinna min rädsla, att fokusera på att leva istället för att fokusera på problemen, att inte låtsas om smärtan som egentligen äter upp mig inifrån..

Jag lär mig att låtsas vara stark och att inte visa för någon hur svag jag är, jag lurar alla andra att jag mår bra och på så sätt så lurar jag även mig själv att jag mår bra..

Lurar alla andra till att jag visst äter, till att jag inte mår dåligt..

Men längst inne, så känner jag och vet jag att något är fel, att det varken är normalt eller bra att jag inte äter, att det inte är normalt att hela dagarna gå omkring och le när jag egentligen bara vill skrika ut min ilska och gråta ut all smärta..

Men jag fortsätter, låtsas inte om den lilla rösten i mitt hjärta som säger åt mig att sluta, som säger åt mig att erkänna, som säger åt mig att be om hjälp och istället fortsätter jag med att lura både mig själv och alla runt omkring mig...

Vill nog egentligen inte ens veta hur dena saga kommer att sluta, hur det kommer att bli när jag vänder det sista bladet i boken.. Hur det blir när jag läser ut det sista kapitlet.. Hur berättelsen om mitt liv kommer ta slut, hur det kommer vara när jag tillslut tar mina sista andetag...