The thoughts comes back waay to often..

Tankarna snurrar vidare i huvudet..

Precis som tidigare, Allt går upp och ner, hela mitt liv och allt runt om kring mig, ena dagen tror jag att jag aldrig har mått bättre och hoppas att allt börjat falla på plats istället för isär.. Nästa dag är allt tillbaka igen, tankarna är tillbaka, precis som smärtan.. Såren blöder igen..

Trodde att allt höll på att bli bra igen, trodde att allt höll på att falla på plats, dagarna gick och det blev fortfarande bara bättre, hoppet började komma tillbaka, trodde att allt skulle bli som förut igen, trodde att jag började närma mig den dagen när jag faktiskt skulle kunna säga att jag är LYCKLIG, trodde att den dagen började närma sig..

Men jag hade så fel.. såå fel..

En dag föll allt samman igen.. Vaknade, och kände direkt på morgonen att något faktiskt var fel.. Att det inte skulle bli en lika bra dag den dagen.. Hann knappt upp ur sängen innan tankarna kom igen.. Kände hur värdelös jag egentligen är.. Kände hur allt det onda kom tillbaka och tog över igen.. Kände hur fel jag hade haft.. Kände hur otroligt lång bort ifrån den dagen där jag skulle vara verkligen Lycklig jag var..

Föll ihop innan jag ens nått badrummet.. tårarna föll igen.. Äcklades av mig själv, på grund av hur oroligt svag jag egentligen är..

Kände hur smärtan spred sig i hela kroppen.. Hörde alla de olika tankarna snurra, de var så många och i en så stor blandning, att jag knappt kunde urskilja den ena från den andra.. Men jag visste vad de innehöll, hela jag skrek ut det:VÄRLDELÖS!!!!

Kände mig så några dagar, det blev några dagar utan mat och utan sömn.. Men det blev ljusare allt eftersom, som det brukar bli, att det blir några ljusare dagar efter ett totalt mörker.. Innan jag återvänder ner i mörkret igen..

De dagarna där imellan, de försöker jag verkligen ta vara på till fullo, de dagar där jag ibland faktiskt till och med, kan ge ifrån mig ett äkta leende!

Men sen kommer mörkret tillbaka igen..

Mörker perioden är tillbaka just nu, den är inte alls så illa ännu, men jag känner det, jag känner det i heela mig, den är påväg, snart är den här, snart fortsätter den sin kamp om att klara av att äta upp mig innifrån, ända tills ingenting av mig finns kvar..

How can I know...?

How can I know that you're not like the others?
How can I know that you won't hurt me as bad as they did?
How can I know that it'll be different this time?
How will I be able to trust you, after what the others did?

I reallt want you to be different,
I really belive that you won't hurt me like they did,
I really want it to work out this time..

They tell me to be careful.. They tell me to not let you come to close.. They tell me to think before I do any more mistakes..

But I don't know why I never listen to them.. I never do as they tell me..
Why can't I listen? Why can't I do as they tell me? Why can't I take theire advise?

I don't want to need him.. I want him to need me.. But I need him, I really do.. I need him in my life.. I need him to be able to live.. To be able to be truly happy..

I know that it's to early to say something like this.. But I do know that it's true..
He's my everything.. He's the reason to why I wake up in the mornings.. He's the one who keeps my heart beating.. He's all my life.. I've gave my heart to him..

I'm forever keeping my angel close..


Everything I've ever built up, Broke down in a second..

No matter how bad you feel, No matter how much you want out..

When you stand here now, by my side, Holding my hand so tight, Watching our tears fall.. I know that you don't wanna do it, I can feel that a part of you want to stay.. I can see it in your eyes..

But I guess that the pain has taken over, That you feel like you need to do it.. But you don't need to! You can stay here, I can try to fix you..

I'll stand here with you, as long as you want me to.. I won't leave you, Not this time.. But I can't make your choices in life.. You need to make 'em yourself.. But please, think through 'em well, please don't make the same misstakes again..

I'm not telling you it's gonna be easy, It won't be easy.. But I'm telling you it's gonna be worth it.. It's gonna be worth every second..
'cuz I know that you'll make the right choices in the end.. I trust you and I'll always be by your side, no matter what happens.. I'll never stop loving you!


long time no seen...

Allt är så stora kontraster,
Det gick så fort, det gick så snabbt från vitt till svart.

Först höll du mig så hårt och du va så nära, så otroligt nära, Sen, på en sekund, så hade du släppt mig helt och du är så otroligt långt bort..

Jag fattar inte
Kan inte förstå..

Hur du kunnde så lätt och så snabbt, Bara glömma och leva vidare..
Är det det som är beviset? Är det det som är beviset på att allt bara va en jävla lek för dig?
 
För att för min va allt verklighet och allt jag sa va sanning, och för mig är det inte sådär lätt och går inte sådär snabbt..

För mig är det inte bara att bara glömma och gå vidare, för du är fortfarande i mina tankar, du är fortfarande en del av det jag gör, en del av mina val och mina beslut...


When I'm alone in the dark, That's when the tears comes running down my face again..

Så fort jag kommer in på mitt rum och stänger dörren efter mig, Jag är helt ensam ingen som kan se mig och ingen som kan höra mig, Ingen som kan dömma mig..

Då försvinner det falska leendet från mina läppar och allt mitt smink tar jag bort. Tårara börjar rinna längs mina kinder och jag blir mitt sanna lilla, svaga jag, den som jag alltid är där, längst inne, men aldrig vågar visa sig..

Det har jag lärt mig, man ska aldrig visa sig svag, aldrig någonsin och inte för någon! Man ska behålla sin starka mask i alla situationer och inte låta någon komma innanför den masken..

Jag har släppt människor innanför min mask tidigare, visat mig svag för dom och öppnat mig helt, men det har alltid slutat med att dom sviker, att jag blir kvar där, helt blottad, ensam, liten och svag.. Jag ska inte låta det hända igen, det får inte hända igen..

Denna gång är mina murar starkare och större, denna gång är det svårare för folk att bryta sig igenom mina murar, denna gång är dom byggda för att ingen ska kunna ta sig innanför, för att det ska vara så jobbigt att dom ger upp innan dom ens kommit halvvägs..

För jag vill inte ha någon innanför mina murar.. Det är därför jag har byggt upp dom, för att slippa ha folk så nära, jag har byggt upp dom för att hålla folk borta..


Önskar att jag verkligen kunde visa hur mycket du egentligen betyder för mig..

Jag vet att jag visar det dåligt och att jag allt för ofta gör fel och att jag begår allt för många misstag..

Men det är svårt, efter allt som hänt, så är det svårt att visa för dig hur mycket du egentligen betyder, hur mycket jag egentligen älskar dig..

Så många gånger har jag öppnat upp mig helt för människor för att sen bli lämnad kvar med smärta och tårar, vågar inte riskera det med dig oxå.. För om jag förlorar dig oxå, så klarar jag inte mera, då ger jag upp..

Vet att det inte går med en massa bortförklaringar och skit, önskar att det inte va såhär, men nu när det är så, så får vi försöka få det att funka, snälla?

Önskar verkligen att det inte va såhär, önskar att jag kunde öppna mig helt för dig och va 100% ärlig, önskar att jag kunde visa till 100% hur mycket jag älskar dig, för jag älskar dig nästan mer än något annat i denna värld och hur mycket du betyder för mig, för du är mitt allt och utan dig är jag kingen utan K, utan dig är jag ingen..

Det är du som gör mitt liv värt att leva, det är du som gör så att jag vill gå upp om morgonen. Förr känndes hela mitt liv värdelöst, jag ville inte finnas kvar, men sen kom du och blev ljuset i mitt mörker. Du, som till och med kan lysa upp dom allra mörkaste stunderna i mitt liv. Du kom i helt rätt stund, för annars hade jag inte funnits kvar för dig att hitta mig, för om inte det där ljuset som du medförde hade kommit, så hade jag nog gett upp, då hade jag inte orkat mera...

Tack för att du finns älskling och för att du kom och lyste upp mitt mörker..

Och glöm aldrig bort att oavsett vad jag säger och vad jag gör, så älskar jag dig helt sjuukt mycket. Jag lovar dig älskling att jag ska försöka bättra mig, jag ska visa bättre att jag älskar dig, för jag skulle inte klara av att förlora dig..


Ur min dagbok, 19/5-2009

Ur min dagbok. 19/5-09


Vänder ännu ett blad i boken om mitt liv, kommer till ett nytt kapitel..

Nya människor kommer in och gamla människor lämnar. Nya problem uppkommer och gamla problem försvinner.. Vissa stunder blir bättre och vissa blir sämre, men ju längre det går och ju fler kapitel jag kommer igenom, ju fler blad jag vänder, så lär jag mig att övervinna min rädsla, att fokusera på att leva istället för att fokusera på problemen, att inte låtsas om smärtan som egentligen äter upp mig inifrån..

Jag lär mig att låtsas vara stark och att inte visa för någon hur svag jag är, jag lurar alla andra att jag mår bra och på så sätt så lurar jag även mig själv att jag mår bra..

Lurar alla andra till att jag visst äter, till att jag inte mår dåligt..

Men längst inne, så känner jag och vet jag att något är fel, att det varken är normalt eller bra att jag inte äter, att det inte är normalt att hela dagarna gå omkring och le när jag egentligen bara vill skrika ut min ilska och gråta ut all smärta..

Men jag fortsätter, låtsas inte om den lilla rösten i mitt hjärta som säger åt mig att sluta, som säger åt mig att erkänna, som säger åt mig att be om hjälp och istället fortsätter jag med att lura både mig själv och alla runt omkring mig...

Vill nog egentligen inte ens veta hur dena saga kommer att sluta, hur det kommer att bli när jag vänder det sista bladet i boken.. Hur det blir när jag läser ut det sista kapitlet.. Hur berättelsen om mitt liv kommer ta slut, hur det kommer vara när jag tillslut tar mina sista andetag...



En otroligt fin och rörande dikt:

“Mommy”

Johnny brought a gun to school,
He told his friends that it was cool,
And when he pulled the trigger back,
It shot with a great crack.

Mommy, I was a good girl, I did
What I was told,
I went to school, I got straight As’,
I even got the gold!

But Mommy, when I went to school that day,
I never said goodbye,
I’m sorry Mommy, I had to go,
But Mommy, please don’t cry.

When Johnny shot the gun,
He hit me and another,
And all because Johnny,
Got the gun from his older brother.

Mommy, please tell Daddy;
That I love him very much,
And please tell Chris; my boyfriend;
That it wasn’t just a crush.

And tell my little sister;
That she is the only now,
And tell my dear sweet Grandmother;
I’ll be waiting for her now,

And tell my wonderful friends;
That they always were the best,
Mommy, I’m not the first,
I’m no better then the rest.

Mommy, tell my teachers;
I won’t show up for class,
And never to forget this,
And please don’t let this pass.

Mommy, why’d it have to be me?
No one deserves this,
Mommy, warn the others,
Mommy, I left without a kiss.

And Mommy, tell the doctors;
I know they really did try,
I think I even saw a doctor,
Trying not to cry.

Mommy, I’m slowly dying,
With a bullet in my chest,
But Mommy, please remember,
I’m in heaven with the rest.

Mommy, I ran as fast as I could,
When I heard that crack,
Mommy, listen to me if you would,
I’m not coming back.

I wanted to go to college,
I wanted to try things that were new,
I guess I’m not going with Daddy;
On that trip to the new zoo.

I wanted to get married,
I wanted to have a kid,
I wanted to be an actress,
Mommy, I wanted to live.

But Mommy, I’m must go now,
The time is getting late,
Mommy tell my boyfriend,
I’m sorry, but I had to cancel the date.

I love you Mommy, I always have,
I know; you know it’s true,
And Mommy all I wanted to say is,
“Mommy, I love you”

—-In Memory Of The School Shootings—-


Jag kunde iallafall inte hålla tillbaka tårarna när jag läste denna.


Mina tankar - Perfektion

När jag hade allt så ville jag bara ha mer, men sen när jag förlorade allt, så ville jag bara ha dig tillbaka!



Ingenting kommer någonsin att bli helt perfekt, för vi människor är så att så fort vi fått allt det som vi ville ha just då, då kommer vi bara vilja ha mer, vi får aldrig nog..

Dom som helatiden söker efter perfektion, kommer aldrig någonsin bli helt nöjda, för vi lever inte i en perfekt värld, ingenting i den här världen som finns just nu är perfekt..

Du kommer inte hitta det perfekta, utan du får hitta det som du älskar så mycket att du kan vara lycklig med, trots felen!

När du väl hittar den personen som älskar dig, trots dina brister, det är först då som du kommer förstå vad jag menar. När du hittar den som skiter i ifall att du inte är perfekt, som älskar dig även fast du har dina fel..

Jag tror att det finns nån sån där ute för alla, nån som älskar dom, oavsett om dom är skit sminkade och påväg ut, eller nyvakna och osminkade. Dom som älskar dig oasett ifall att du är på dåligt humör ibland och som skiter i ifall att du inte är på topp varje dag, som älskar dig även när du har världens skitdag och går omkring med håret i en enda röra, osminkad och i mjukisbyxor, för han kommer älska dig för den du är, inte för vad du har på dig eller hur du ser ut..


Jag tror att jag har hittat min den killen, den som älskar mig trots mina brister, trots att jag gör mina fel, trots att jag har mina dåliga dagar. Ja, han älskar mig helt enkelt för den jag är och inte nått som jag låtsas vara, älskar mig för att jag är just precis jag och ingen annan.
Och jag älskar denhär killen på precis samma sätt, som jag tror att han älskar mig på..


I'll whipe away all of your tears..

When the tears start running down your face,
I'll be there to whipe 'em all away..
When you start to scream,
I'll be there to fight away all of your fears..

I'll always stand by your side, Holding your hand and take all of your fights with you.
I'll have your back whatever happends.
I'll be there as fast as I can when you need me.

When ever you need me, I'll be there for you.
Whatever you need me to do, I'll do it for you.
I know that it's to much to say, But I give you my everything,
I'm yours, I give you my heart,
I give you all of me..



Mina tårar rinner för dig än idag..

Det är så länge sen, minns det knappt..

Borde tagit bättre vara på tiden.. Men jag va för liten, så ung. Visste inte vad det va som hände, visste inte hur allting egentligen låg till.. Hade behövt visa för dig att jag hade behövt dig där för mig, vid min sida under alla dessa år, hade behövt dig här som stöd och för att stötta mig genom det hela..

Jag hoppas och önskar att du tittar ner på mig nu, där uppifrån och är stolt över mig och den jag har blivit.. Det är allt jag vill, att du ska vara stolt och inte se mig som en skamm..

Jag vet att jag många gånger svikit dig, hur många gånger jag gjort dig besviken. Men jag hoppas att du tycker att jag ordnat upp det hela ganska bra tillslut ändå, att jag ändå alltid i slutändan gjort dig stolt över mig, är det så? Är du stolt över mig nu?

Hade behövt dig vid min sida under alla jobbiga perioder, hade velat ha dig där vid alla mina stora stunder. Hade velat ha dig här för att kunna göra slaget lättare när jag faller och se mig resa mig upp och gå med huvudet högt i slutet av dagen. Hade velat ha dig här för att kunna se ditt stolta ansikts uttryck när jag står där på scenen, när jag va ute på tävlingsgolvet och när jag tog emot priserna. Just nu skulle jag kunna göra vad som helst för att få höra din röst en sistasista gång och höra dig säga att du faktiskt är stolt över mig även fast det som hänt, så är du ändå stolt över mig..

Kommer aldrig sluta sörja dig..

Mina tårar kommer aldrig sluta rinna för dig..

Kommer sakna dig, tills vi möts igen i himmlen..


R.I.P Morfar, 990512 <3


You promissed to always be there for me, but now when I'm here alone, where are u?

Alla förändras och alla sviker tillslut..
Det finns ingenting som varar föralltid..

Vad fan hände med "från vaggan till graven"? Vad hände med "vi föralltid"? Vad va det som fick oss att bryta dom löftena? Folk säger att man "växer ifrån" sina gammla vänner när man blir äldre, men vafan, vi va inte bara vänner, vi va Systrar och man växer väl iallafall inte ifrån sina syskon när man blir äldre.. Vi va som en familj, de va ju du, jag och dom två mot världen, lovade varandra att alltid hålla ihop, hålla ihop genom hela livet, det hade varit vi sen barnsben, vi lovade varandra att det skulle vara vi fyra "från vaggan till graven", men vi är väl inte döda ännu, eller är det så det är för dig? Är vi redan döda i dina ögon?

Oavsett om du ser mig som död, så älskar och saknar jag dig fortfarande lillasyster...

Vad var det som hände lillasyster?


Tankar - 23/3-11

Ja, jag ser era blickar, jag ser hur snett ni kollar på mig.
Hör vad ni säger om mig bakom min rygg, tror ni att jag är döv eller?
Vet vad ni tycker om mig och sakerna jag har gjort.
Vet vad ni tror om mig pågrundav sakerna jag har gjort..

Men ni måste förstå att alla tar sina egna beslut och alla begår sina egna misstag, Jag har tagit mina beslut och nej jag är inte stolt över alla mina beslut, Men det är där misstagen kommer in i bilden, alla begår misstag det finns ingen som är helt perfekt.. Så låt mig begå mina misstag, så kan ni få begå era misstag..

Ni vet inte ens hela historien med det som har hänt och allt jag gjort, ni har bara hört nått ifrån nån random person och ni antar att det är sant, men ni har bara hört en del av det, ni har inte hört det hela och ni har ju definitivt Inte hört min syn på det hela, så ni vet ju inte ett skit så sluta snacka så jävla mycket!

Jag trodde att jag visste vilka som va mina riktiga vänner, vilka som inte skulle svika mig. Men jag hade fel och alla sviker.. Dom säger att dom finns där för en genom allt men sen när det väl gäller så sviker dom direkt, för dom klarar inte av att se andra som har problem.. Dom är lika fega allihopa..




Everythings changin and will never be the same way,
Everybodies changin and will never be the same again..

Ur min dagbok - 12/7 - 2008

Ur min dagbok, Skrivet 12/7-2008

Minns en tid, en tid då jag va lycklig. När det inte fanns nån smärta och ingen sorg.

Minns första gången, då allting rasade samman..

Jag märkte direkt när han kom hem att nått va fel, såg i hans ögon att det inte va som vanligt. Dom andra såg det också och dom förstod vad det var, det gjorde inte jag eller jag kanske gjorde det men vägrade inse det själv, dom frågade mig om jag tyckte att nått verkade fel, jag tänkte erkänna men sen såg jag hans bedjande blick mot mig och jag klarade inte av att berätta att jag också såg att något va fel. Så jag ljög och när jag gjorde det så såg jag i hans ögon att han ville tacka mig, men jag klarade inte att kolla på honom längre, mina skuldkännslor va för stora...

Dom åkte iväg för att kolla det ändå, lämnade mig där ensam med mina tankar. Jag satt där på golvet med huvudet nere i knäna, tårarna sprutande. Jag visste att det va fel det jag hade gjort, men vafan skulle jag göra? Jag tänkte ju inte svika den som betyder mest i hela mitt liv..

Jag satt där ihopkrupen som en liten boll med tårarna rinnande under hela tiden när dom va borta. Först när jag hörde att dom kom hem vågade jag titta upp och det första jag såg när jag kollade på dom va svaren på mina frågor och svaren va precis det som jag hade trott.. Han hade gjort det. Jag kunde inte fatta det, inte han, inte nu..

Deras ögon sa allt, man såg besvikelsen och smärtan i mammas ögon. Besvikelsen och ilskan i pappas ögon. Sorgen, Ilskan och Smärtan i hans ögon.. Jag klarade inte av att se det, så bröt ihop igen. Kröp ihop till samma lilla boll som tidigare och tårarna började spruta igen...


Jag ser igenom din mask.. Ser igenom ända in till din smärta..

Jag känner igen din smärta, ser smärtan igenom ditt fejkade leende. Ser dom små tecknena som igen annan ser, som hur du alltid döljer dina handleder för att ingen ska se dina sår, hur du allltid översminkar ögonen för att ingen ska se att du gråtit, hur du är kaxig och tuff för att dölja hur liten och svag du egentligen är..

Jag ser det på dig, för jag är precis som du. Jag gör exakt samma saker som du, för att ingen ska se hur jag egentligen mår, för att ingen ska fatta hur allting egentligen är.. Men jag gör mitt bästa för att dölja alla tecken, döljer handlederna lite diskret, sminkar inte för mycket eller jo kanske men gör det inte så otroligt mörkt iallafall, Kaxig och tuff är jag, de vet jag, men jag tänker inte stå där och ta skit, klart som fan att jag kaxar imot!


RSS 2.0