The thoughts comes back waay to often..
Precis som tidigare, Allt går upp och ner, hela mitt liv och allt runt om kring mig, ena dagen tror jag att jag aldrig har mått bättre och hoppas att allt börjat falla på plats istället för isär.. Nästa dag är allt tillbaka igen, tankarna är tillbaka, precis som smärtan.. Såren blöder igen..
Trodde att allt höll på att bli bra igen, trodde att allt höll på att falla på plats, dagarna gick och det blev fortfarande bara bättre, hoppet började komma tillbaka, trodde att allt skulle bli som förut igen, trodde att jag började närma mig den dagen när jag faktiskt skulle kunna säga att jag är LYCKLIG, trodde att den dagen började närma sig..
Men jag hade så fel.. såå fel..
En dag föll allt samman igen.. Vaknade, och kände direkt på morgonen att något faktiskt var fel.. Att det inte skulle bli en lika bra dag den dagen.. Hann knappt upp ur sängen innan tankarna kom igen.. Kände hur värdelös jag egentligen är.. Kände hur allt det onda kom tillbaka och tog över igen.. Kände hur fel jag hade haft.. Kände hur otroligt lång bort ifrån den dagen där jag skulle vara verkligen Lycklig jag var..
Föll ihop innan jag ens nått badrummet.. tårarna föll igen.. Äcklades av mig själv, på grund av hur oroligt svag jag egentligen är..
Kände hur smärtan spred sig i hela kroppen.. Hörde alla de olika tankarna snurra, de var så många och i en så stor blandning, att jag knappt kunde urskilja den ena från den andra.. Men jag visste vad de innehöll, hela jag skrek ut det:VÄRLDELÖS!!!!
Kände mig så några dagar, det blev några dagar utan mat och utan sömn.. Men det blev ljusare allt eftersom, som det brukar bli, att det blir några ljusare dagar efter ett totalt mörker.. Innan jag återvänder ner i mörkret igen..
De dagarna där imellan, de försöker jag verkligen ta vara på till fullo, de dagar där jag ibland faktiskt till och med, kan ge ifrån mig ett äkta leende!
Men sen kommer mörkret tillbaka igen..
Mörker perioden är tillbaka just nu, den är inte alls så illa ännu, men jag känner det, jag känner det i heela mig, den är påväg, snart är den här, snart fortsätter den sin kamp om att klara av att äta upp mig innifrån, ända tills ingenting av mig finns kvar..
Everything I've ever built up, Broke down in a second..
No matter how bad you feel, No matter how much you want out..
When you stand here now, by my side, Holding my hand so tight, Watching our tears fall.. I know that you don't wanna do it, I can feel that a part of you want to stay.. I can see it in your eyes..
But I guess that the pain has taken over, That you feel like you need to do it.. But you don't need to! You can stay here, I can try to fix you..
I'll stand here with you, as long as you want me to.. I won't leave you, Not this time.. But I can't make your choices in life.. You need to make 'em yourself.. But please, think through 'em well, please don't make the same misstakes again..
I'm not telling you it's gonna be easy, It won't be easy.. But I'm telling you it's gonna be worth it.. It's gonna be worth every second..
'cuz I know that you'll make the right choices in the end.. I trust you and I'll always be by your side, no matter what happens.. I'll never stop loving you!
When I'm alone in the dark, That's when the tears comes running down my face again..
Då försvinner det falska leendet från mina läppar och allt mitt smink tar jag bort. Tårara börjar rinna längs mina kinder och jag blir mitt sanna lilla, svaga jag, den som jag alltid är där, längst inne, men aldrig vågar visa sig..
Det har jag lärt mig, man ska aldrig visa sig svag, aldrig någonsin och inte för någon! Man ska behålla sin starka mask i alla situationer och inte låta någon komma innanför den masken..
Jag har släppt människor innanför min mask tidigare, visat mig svag för dom och öppnat mig helt, men det har alltid slutat med att dom sviker, att jag blir kvar där, helt blottad, ensam, liten och svag.. Jag ska inte låta det hända igen, det får inte hända igen..
Denna gång är mina murar starkare och större, denna gång är det svårare för folk att bryta sig igenom mina murar, denna gång är dom byggda för att ingen ska kunna ta sig innanför, för att det ska vara så jobbigt att dom ger upp innan dom ens kommit halvvägs..
För jag vill inte ha någon innanför mina murar.. Det är därför jag har byggt upp dom, för att slippa ha folk så nära, jag har byggt upp dom för att hålla folk borta..
En otroligt fin och rörande dikt:
“Mommy”
Johnny brought a gun to school,
He told his friends that it was cool,
And when he pulled the trigger back,
It shot with a great crack.
Mommy, I was a good girl, I did
What I was told,
I went to school, I got straight As’,
I even got the gold!
But Mommy, when I went to school that day,
I never said goodbye,
I’m sorry Mommy, I had to go,
But Mommy, please don’t cry.
When Johnny shot the gun,
He hit me and another,
And all because Johnny,
Got the gun from his older brother.
Mommy, please tell Daddy;
That I love him very much,
And please tell Chris; my boyfriend;
That it wasn’t just a crush.
And tell my little sister;
That she is the only now,
And tell my dear sweet Grandmother;
I’ll be waiting for her now,
And tell my wonderful friends;
That they always were the best,
Mommy, I’m not the first,
I’m no better then the rest.
Mommy, tell my teachers;
I won’t show up for class,
And never to forget this,
And please don’t let this pass.
Mommy, why’d it have to be me?
No one deserves this,
Mommy, warn the others,
Mommy, I left without a kiss.
And Mommy, tell the doctors;
I know they really did try,
I think I even saw a doctor,
Trying not to cry.
Mommy, I’m slowly dying,
With a bullet in my chest,
But Mommy, please remember,
I’m in heaven with the rest.
Mommy, I ran as fast as I could,
When I heard that crack,
Mommy, listen to me if you would,
I’m not coming back.
I wanted to go to college,
I wanted to try things that were new,
I guess I’m not going with Daddy;
On that trip to the new zoo.
I wanted to get married,
I wanted to have a kid,
I wanted to be an actress,
Mommy, I wanted to live.
But Mommy, I’m must go now,
The time is getting late,
Mommy tell my boyfriend,
I’m sorry, but I had to cancel the date.
I love you Mommy, I always have,
I know; you know it’s true,
And Mommy all I wanted to say is,
“Mommy, I love you”
—-In Memory Of The School Shootings—-
Jag kunde iallafall inte hålla tillbaka tårarna när jag läste denna.
Mina tankar - Perfektion
När jag hade allt så ville jag bara ha mer, men sen när jag förlorade allt, så ville jag bara ha dig tillbaka!
Ingenting kommer någonsin att bli helt perfekt, för vi människor är så att så fort vi fått allt det som vi ville ha just då, då kommer vi bara vilja ha mer, vi får aldrig nog..
Dom som helatiden söker efter perfektion, kommer aldrig någonsin bli helt nöjda, för vi lever inte i en perfekt värld, ingenting i den här världen som finns just nu är perfekt..
Du kommer inte hitta det perfekta, utan du får hitta det som du älskar så mycket att du kan vara lycklig med, trots felen!
När du väl hittar den personen som älskar dig, trots dina brister, det är först då som du kommer förstå vad jag menar. När du hittar den som skiter i ifall att du inte är perfekt, som älskar dig även fast du har dina fel..
Jag tror att det finns nån sån där ute för alla, nån som älskar dom, oavsett om dom är skit sminkade och påväg ut, eller nyvakna och osminkade. Dom som älskar dig oasett ifall att du är på dåligt humör ibland och som skiter i ifall att du inte är på topp varje dag, som älskar dig även när du har världens skitdag och går omkring med håret i en enda röra, osminkad och i mjukisbyxor, för han kommer älska dig för den du är, inte för vad du har på dig eller hur du ser ut..
Jag tror att jag har hittat min den killen, den som älskar mig trots mina brister, trots att jag gör mina fel, trots att jag har mina dåliga dagar. Ja, han älskar mig helt enkelt för den jag är och inte nått som jag låtsas vara, älskar mig för att jag är just precis jag och ingen annan.
Och jag älskar denhär killen på precis samma sätt, som jag tror att han älskar mig på..
I'll whipe away all of your tears..
I'll be there to whipe 'em all away..
When you start to scream,
I'll be there to fight away all of your fears..
I'll always stand by your side, Holding your hand and take all of your fights with you.
I'll have your back whatever happends.
I'll be there as fast as I can when you need me.
When ever you need me, I'll be there for you.
Whatever you need me to do, I'll do it for you.
I know that it's to much to say, But I give you my everything,
I'm yours, I give you my heart,
I give you all of me..
Tankar - 23/3-11
Hör vad ni säger om mig bakom min rygg, tror ni att jag är döv eller?
Vet vad ni tycker om mig och sakerna jag har gjort.
Vet vad ni tror om mig pågrundav sakerna jag har gjort..
Men ni måste förstå att alla tar sina egna beslut och alla begår sina egna misstag, Jag har tagit mina beslut och nej jag är inte stolt över alla mina beslut, Men det är där misstagen kommer in i bilden, alla begår misstag det finns ingen som är helt perfekt.. Så låt mig begå mina misstag, så kan ni få begå era misstag..
Ni vet inte ens hela historien med det som har hänt och allt jag gjort, ni har bara hört nått ifrån nån random person och ni antar att det är sant, men ni har bara hört en del av det, ni har inte hört det hela och ni har ju definitivt Inte hört min syn på det hela, så ni vet ju inte ett skit så sluta snacka så jävla mycket!
Jag trodde att jag visste vilka som va mina riktiga vänner, vilka som inte skulle svika mig. Men jag hade fel och alla sviker.. Dom säger att dom finns där för en genom allt men sen när det väl gäller så sviker dom direkt, för dom klarar inte av att se andra som har problem.. Dom är lika fega allihopa..
Everythings changin and will never be the same way,
Everybodies changin and will never be the same again..
Jag ser igenom din mask.. Ser igenom ända in till din smärta..
Jag känner igen din smärta, ser smärtan igenom ditt fejkade leende. Ser dom små tecknena som igen annan ser, som hur du alltid döljer dina handleder för att ingen ska se dina sår, hur du allltid översminkar ögonen för att ingen ska se att du gråtit, hur du är kaxig och tuff för att dölja hur liten och svag du egentligen är..
Jag ser det på dig, för jag är precis som du. Jag gör exakt samma saker som du, för att ingen ska se hur jag egentligen mår, för att ingen ska fatta hur allting egentligen är.. Men jag gör mitt bästa för att dölja alla tecken, döljer handlederna lite diskret, sminkar inte för mycket eller jo kanske men gör det inte så otroligt mörkt iallafall, Kaxig och tuff är jag, de vet jag, men jag tänker inte stå där och ta skit, klart som fan att jag kaxar imot!
Det är för dig som jag fortfarande finns kvar...
Vet att jag inte visar det så bra och så ofta som jag borde. Men det är så att om inte du hade funnits och om inte jag hade haft dig som stöd genom det hela, så hade jag förmodligen inte funnits kvar här idag.. Jag vet att jag ofta säger skit till dig, som du vet att jag inte menar, och jag vet inte varför ag gör det, men du måste förstå att vad jag än säger och vad jag än gör, så älskar jag dig mer än något annat i hela världen och utan dig är jag ingenting..
Vad skulle jag göra utan dig, världensbästa storebror? Vi har gått igenom många svåra och rent ut sagt hemska perioder, men vi har ändå alltid hållt ihop.
Jag vet att jag säger att jag hatar dig och att vi har haft våra bråk och sånt, men det har väl alla syskon? Men även när du är som värst och jag säger att jg hatar dig, så ska du veta att jag vet att du gör allt du gör bara för att du älskar mig och vill mitt bästa och hur många gånger jag än säger att jag hatar dig, så kommer jag alltid att älska dig och du kommer alltid betyda mer än något annat i hela världen för mig!
Jag älskar dig mer än något annat, nu och föralltid storebror! <3
Så många frågor i våra tankar, men så få svar..
Jag orkar inte mera..
Jag klarar inte av att fortsätta söka i mörkret efter svar på alla frågor.. De frågor som hjärtat ställt hela tiden, men hjärnan varit smart nog att inte vilja ställa. De frågor som vi egentligen inte vill ha något svar på, men klarar ändå inte av att sluta ställa. De frågor som alla ställer, men alla vet att de inte borde. De frågor som alla ställer, men ingen vågar erkänna det..
Varför slutar vi inte bara ställa frågorna? Är det för att vi inte klarar av att leva i ovishet? För med ovishet kommer de egna teorierna, är det dom vi inte klarar av? eller vad är det? Vad är det som får oss att fortsätta leta efter svaren, de svaren som vi vet att de bara kommer skada oss? Vad är det som får oss att fortsätta leva med alla frågor och all undran dag in och dag ut?
Vi lever hela livet i ovishet, hela livet går vi omkring med så många frågor och så få svar. Hela livet går vi omkring och letar efter de svaren som vi hoppas och tror ska finnas nånstans där ute.. Vi föds med ovishet och sen tillslut så dör vi i ovishet också. Vad är det som får att fortsätta ställa frågorna? Även om vi vet att vi kommer dö medans vi letar efter svaren? Vad är det som får oss att inte ge upp hoppet? Vad är det som håller hoppet uppe? Varför fortsätter vi hoppas och tro att vi tillslut kommer hitta svaren? När är det som vi ska inse att vi aldrig kommer hitta svaren? Kommer vi någonsin att inse det?
Men är det först när svaren kommer som vi kommer inse att vi egentligen aldrig borde ha ställt frågorna från början? Är det först då vi kommer förstå att det är bättre att leva i nuet och sluta ställa masa frågor om de som redan varit? Eller kommer vi aldrig någonsin inse det?
Verklighet? Dröm? Önskan?
När slutade jag egentligen drömma?
När slutade jag hoppas på framtiden?
Var det samtidigt som jag egentligen slutade leva?
Samtidigt som jag gav upp hoppet?
Samtidigt som allt förlorade sin mening?
Jag saknar att kunna drömma, saknar att kunna hoppas på framtiden, saknar att kunna gå och lägga sig om kvällen och längta efter nästa dag, istället går jag och lägger mig om kvällen och hoppas att jag inte vaknar upp alls morgonen därpå...
Men när framtiden bara ser mörkare ut än nutiden, så är det svårt att fortsätta hoppas
När det känns som att smärtan och sorgen inte kommer gå över på länge, så är det inte så lätt att lägga sig om kvällen och drömma om framtiden, vill inte drömma om framtiden, behöver verkligen inte dom bilderna i mitt huvud ännu...
Jag brukade drömma om hur perfekt allt skulle bli i framtiden, brukade gå och lägga mig varje kväll i hopp om att morgondagen skulle bli bättre, i hopp om att allt skulle lösas dagen därpå..
Men efter så många kvällar, veckor och år, så har jag nu insett att hur mycket jag än drömmer och hoppas, så kommer inte allt lösas bara sådär, det kommer ta e stor del av mitt liv att lösa dethär och ännu mera tid för att läka mina sår, för även om tiden läker alla sår, så finns ärren där föralltid...
