Mina tårar rinner för dig än idag..
Det är så länge sen, minns det knappt..
Borde tagit bättre vara på tiden.. Men jag va för liten, så ung. Visste inte vad det va som hände, visste inte hur allting egentligen låg till.. Hade behövt visa för dig att jag hade behövt dig där för mig, vid min sida under alla dessa år, hade behövt dig här som stöd och för att stötta mig genom det hela..
Jag hoppas och önskar att du tittar ner på mig nu, där uppifrån och är stolt över mig och den jag har blivit.. Det är allt jag vill, att du ska vara stolt och inte se mig som en skamm..
Jag vet att jag många gånger svikit dig, hur många gånger jag gjort dig besviken. Men jag hoppas att du tycker att jag ordnat upp det hela ganska bra tillslut ändå, att jag ändå alltid i slutändan gjort dig stolt över mig, är det så? Är du stolt över mig nu?
Hade behövt dig vid min sida under alla jobbiga perioder, hade velat ha dig där vid alla mina stora stunder. Hade velat ha dig här för att kunna göra slaget lättare när jag faller och se mig resa mig upp och gå med huvudet högt i slutet av dagen. Hade velat ha dig här för att kunna se ditt stolta ansikts uttryck när jag står där på scenen, när jag va ute på tävlingsgolvet och när jag tog emot priserna. Just nu skulle jag kunna göra vad som helst för att få höra din röst en sistasista gång och höra dig säga att du faktiskt är stolt över mig även fast det som hänt, så är du ändå stolt över mig..
Kommer aldrig sluta sörja dig..
Mina tårar kommer aldrig sluta rinna för dig..
Kommer sakna dig, tills vi möts igen i himmlen..
R.I.P Morfar, 990512 <3
You promissed to always be there for me, but now when I'm here alone, where are u?
Det finns ingenting som varar föralltid..
Vad fan hände med "från vaggan till graven"? Vad hände med "vi föralltid"? Vad va det som fick oss att bryta dom löftena? Folk säger att man "växer ifrån" sina gammla vänner när man blir äldre, men vafan, vi va inte bara vänner, vi va Systrar och man växer väl iallafall inte ifrån sina syskon när man blir äldre.. Vi va som en familj, de va ju du, jag och dom två mot världen, lovade varandra att alltid hålla ihop, hålla ihop genom hela livet, det hade varit vi sen barnsben, vi lovade varandra att det skulle vara vi fyra "från vaggan till graven", men vi är väl inte döda ännu, eller är det så det är för dig? Är vi redan döda i dina ögon?
Oavsett om du ser mig som död, så älskar och saknar jag dig fortfarande lillasyster...
Vad var det som hände lillasyster?
hellre smärta på kroppen än smärtan i mitt hjärta...
Mina tårar rinner, hela kroppen skakar..Vet inte varför jag gråter just nu, men hela mitt hjärta, själ och kropp är fylld av smärta och sorg..
Det gör så ont, hela mitt hjärta värker, saknaden är så stor och jag skriker ut ditt namn i den mörka natten, men får inget svar. Vad fan hade jag väntat mig? att du skulle komma från ingenstans bara för att jag skriker ditt namn? Såklart att du inte gör, du är borta och kommer aldrig mer att komma tillbaka hit, till mig ochalla vi som fortfarande älskar dig sjukt mycket...
Du va mitt allt och du lämnade, du va min andra halva och du tog med dig mitt hjärta när du lämnade, du tog med dig allt jag kämpade för..
Precis som vågorna i havet spolade bort sandslotten vi byggde på stranden när vi var små, precis så spolade du bort allt hopp i mitt hjärta när du också lämnade...
Du var den som kämpade med mig, du var den som gav mig kraft och styrka, men nu kämpar jag för dig istället, Jag är stark För dig, Inte med dig längre..
Jag kämpar för det som gav upp, jag är stark för den som vad svag, ska det verkligen vara så?
