wontgiveup

Allt är så stora kontraster,
Det gick så fort, det gick så snabbt från vitt till svart.

Först höll du mig så hårt och du va så nära, så otroligt nära, Sen, på en sekund, så hade du släppt mig helt och du är så otroligt långt bort..

Jag fattar inte
Kan inte förstå..

Hur du kunnde så lätt och så snabbt, Bara glömma och leva vidare..
Är det det som är beviset? Är det det som är beviset på att allt bara va en jävla lek för dig?
 
För att för min va allt verklighet och allt jag sa va sanning, och för mig är det inte sådär lätt och går inte sådär snabbt..

För mig är det inte bara att bara glömma och gå vidare, för du är fortfarande i mina tankar, du är fortfarande en del av det jag gör, en del av mina val och mina beslut...