The thoughts comes back waay to often..
Tankarna snurrar vidare i huvudet..
Precis som tidigare, Allt går upp och ner, hela mitt liv och allt runt om kring mig, ena dagen tror jag att jag aldrig har mått bättre och hoppas att allt börjat falla på plats istället för isär.. Nästa dag är allt tillbaka igen, tankarna är tillbaka, precis som smärtan.. Såren blöder igen..
Trodde att allt höll på att bli bra igen, trodde att allt höll på att falla på plats, dagarna gick och det blev fortfarande bara bättre, hoppet började komma tillbaka, trodde att allt skulle bli som förut igen, trodde att jag började närma mig den dagen när jag faktiskt skulle kunna säga att jag är LYCKLIG, trodde att den dagen började närma sig..
Men jag hade så fel.. såå fel..
En dag föll allt samman igen.. Vaknade, och kände direkt på morgonen att något faktiskt var fel.. Att det inte skulle bli en lika bra dag den dagen.. Hann knappt upp ur sängen innan tankarna kom igen.. Kände hur värdelös jag egentligen är.. Kände hur allt det onda kom tillbaka och tog över igen.. Kände hur fel jag hade haft.. Kände hur otroligt lång bort ifrån den dagen där jag skulle vara verkligen Lycklig jag var..
Föll ihop innan jag ens nått badrummet.. tårarna föll igen.. Äcklades av mig själv, på grund av hur oroligt svag jag egentligen är..
Kände hur smärtan spred sig i hela kroppen.. Hörde alla de olika tankarna snurra, de var så många och i en så stor blandning, att jag knappt kunde urskilja den ena från den andra.. Men jag visste vad de innehöll, hela jag skrek ut det:VÄRLDELÖS!!!!
Kände mig så några dagar, det blev några dagar utan mat och utan sömn.. Men det blev ljusare allt eftersom, som det brukar bli, att det blir några ljusare dagar efter ett totalt mörker.. Innan jag återvänder ner i mörkret igen..
De dagarna där imellan, de försöker jag verkligen ta vara på till fullo, de dagar där jag ibland faktiskt till och med, kan ge ifrån mig ett äkta leende!
Men sen kommer mörkret tillbaka igen..
Mörker perioden är tillbaka just nu, den är inte alls så illa ännu, men jag känner det, jag känner det i heela mig, den är påväg, snart är den här, snart fortsätter den sin kamp om att klara av att äta upp mig innifrån, ända tills ingenting av mig finns kvar..
Precis som tidigare, Allt går upp och ner, hela mitt liv och allt runt om kring mig, ena dagen tror jag att jag aldrig har mått bättre och hoppas att allt börjat falla på plats istället för isär.. Nästa dag är allt tillbaka igen, tankarna är tillbaka, precis som smärtan.. Såren blöder igen..
Trodde att allt höll på att bli bra igen, trodde att allt höll på att falla på plats, dagarna gick och det blev fortfarande bara bättre, hoppet började komma tillbaka, trodde att allt skulle bli som förut igen, trodde att jag började närma mig den dagen när jag faktiskt skulle kunna säga att jag är LYCKLIG, trodde att den dagen började närma sig..
Men jag hade så fel.. såå fel..
En dag föll allt samman igen.. Vaknade, och kände direkt på morgonen att något faktiskt var fel.. Att det inte skulle bli en lika bra dag den dagen.. Hann knappt upp ur sängen innan tankarna kom igen.. Kände hur värdelös jag egentligen är.. Kände hur allt det onda kom tillbaka och tog över igen.. Kände hur fel jag hade haft.. Kände hur otroligt lång bort ifrån den dagen där jag skulle vara verkligen Lycklig jag var..
Föll ihop innan jag ens nått badrummet.. tårarna föll igen.. Äcklades av mig själv, på grund av hur oroligt svag jag egentligen är..
Kände hur smärtan spred sig i hela kroppen.. Hörde alla de olika tankarna snurra, de var så många och i en så stor blandning, att jag knappt kunde urskilja den ena från den andra.. Men jag visste vad de innehöll, hela jag skrek ut det:VÄRLDELÖS!!!!
Kände mig så några dagar, det blev några dagar utan mat och utan sömn.. Men det blev ljusare allt eftersom, som det brukar bli, att det blir några ljusare dagar efter ett totalt mörker.. Innan jag återvänder ner i mörkret igen..
De dagarna där imellan, de försöker jag verkligen ta vara på till fullo, de dagar där jag ibland faktiskt till och med, kan ge ifrån mig ett äkta leende!
Men sen kommer mörkret tillbaka igen..
Mörker perioden är tillbaka just nu, den är inte alls så illa ännu, men jag känner det, jag känner det i heela mig, den är påväg, snart är den här, snart fortsätter den sin kamp om att klara av att äta upp mig innifrån, ända tills ingenting av mig finns kvar..
Kommentarer
Trackback
